- Känns det bättre nu? frågade hon och torkade bort tårar från hans ansikte samtidigt som hon försiktigt strök honom över håret.

- Nja, lite kanske. Men det kommer väl aldrig bli helt bra. Jag förlorade min bästa vän, min livskamrat, mitt stöd, min sötnos, min..

- Vänta lite nu.. Det är trots allt bara en katt vi pratar om?

- Bara en katt? BARA EN KATT? ÄR DU HELT DJÄVLA SJUK ELLER? HAR DU INGEN MEDKÄNSLA FÖR NÅGON? JAG ÄLSKADE HENNE! HON HAR VARIT VID MIN SIDA SEDAN JAG VAR ETT BARN - BRA LÅNGT INNAN DU KOM IN I MITT LIV. INNAN DET BLEV NÅGOT DIG OCH MIG. NÅGOT OSS. Känslokall, det är vad du är.

- Förlåt. Jag visste inte.. Du.. Förlåt.

- Jag kanske var lite hård, förlåt själv. Jag älskar dig.

- Du.. Hade du känt likadant om det var jag som... om det var jag som blev mosad mot asfalten av en långtradare?

- ....

(och ända sedan dess har något liksom gnagt i henne)