man kan fråga sig varför regnet
alltid smattrar utanför när
det är såhär

som om ovädret inuti inte var nog,
som om molnen fått spring i benen
efter att de så länge stilla stod

stenen i halsgropen trycker
mot svalget
(om jag reser på mig
slutar jag nog andas)
bakom ögonen pulserar blodet,
huden sväller lite
och så ful som jag är nu
har du nog aldrig sett mig förut

med luren i handen är det bara jag som kan ringa
(och kanske jag gör det snart)