Stadens
vilda ätande
tuggar upp
våra fotsulor
de enda
som fortfarande
strävar framåt
mot
tro, hopp och kärlek

Det finns
inga revolutionärer längre
det finns
bara meningslösa
apor
på bästa sändningstid
och flyttfåglarna
har flyttat för gott

Luften är
fylld
smog
och självmordsblod
det regnar
depressioner
på marken
växer inga blommor
längre
allt är
doftlöst

Vingklippta änglar
dunsar
i asfalten
och dör
bakom
våra uppätna
fötter

Likbleka
människor
med silikoninlägg
ler
stelt