Skugghänder

Jag befinner mig på toppen av ett berg och spejar ut över en grönskans och glömskans dal, öppen och fri ligger hon utbredd framför mig. Världen med dess tusen och åter tusen vägskäl korsas där nere. Endast fallet skiljer mig ifrån dessa gröna blomsterängar där alla livets små floder flyter samman i en ocean av gemenskap och glädje, endast det minsta och obetydligaste av steg……………..
Sången och musiken från livet, skrämmer så först och håller mig tillbaka. Där djupt nere i den djupa livsdalen samlas en oändlig kör av röster, röster som kallar på vilsna själar lockar med drömmar om värme och floder av flytande silver, lockar med vitseglade skepp som seglar ut för att mötta alla världens arméer i striden om äran och rikedomen. Jag fruktar så först det stundande fallet, men sedan så fort i ett hissnade språng kan man kasta sig ut för stupet…..

Skuggor svarta som midvinternatten svärmar runt vidsträckta bergens toppar, de störtat mot mig sluter sina iskalla mörka händer runt min strupe och skuggar för synen den grönskande dalen. Levnadshjulet snurrar allt fortare, som en gammal uråldrig gumma som spinner sin spinrock , dras tråd efter tråd ifrån mitt nystan. Det finns inget att förlora i döden!, Ta din chans! Frukta icke det som av livets rätt tillhör dig!
Det är skuggorna som ska frukta, skugga som upplöses av blott det svagaste av ljus.
Bryt dig loss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kämpa inte längre mot natten, hon är dig övermäktig.
Det finns inget att förlora i döden, du fick inget med dig till denna värld du ska inte heller få ta med dig något ur den!!!!!!!!!
Flockar av svarta dödens fåglar, som äter av dina ögon dricker dina tårar lämnar dig blind för ljuset, bryt dig loss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sången tilltar i styrka, likt ett dundrande åskväder dundrar den fram och skingrar skugga efter skugga till dess att alltet ligger naket och klart i den vita snön på ensamhetens och avskildhetens isblåa dödstysta berg.
Grönskan och glömskans Dal…………

Din börda är så tung min modige soldat, du tyngs av berg av skulder, som inte tillhör dig, din ryggsäck den är tung fylld av sten och bly. Ångest, rädsla, skam och skuld.. De griper obarmhärtigt fast om dig, de sliter likt stormvågor mot skeppets skrov, och du ska vila på en bädd av glas, alltjämt flyta i andras blod………

Det finns ingen styrka i mörkret…
Det finns ingen trygghet i ljuset…
Det finns blott en frihet i skuggan där ljuset och skuggan mötts.
Där vilar du nu så apatiskt, förled av både kärlek och hat. Badande i en ström av blod.
Förlorad på toppen av skammens berg. Bunden av skuggornas händer, mattad med skuld, svulten av törst, drunknad i blod som inte är ditt, blott förlorad för livet.
Tankar kommer blott i ensamheten………….

Varje ögonblick lika fritt lika odeterminerat, som ett barns första år här på jorden.
Du står i stånd att ta språnget ut. vad binder dig vid denna plats, varför stannar du kvar här?.
Ditt hjärta bultar med osedd kraft, det finns så mycket mer som gömmer sig i djupet av dig själv.
Det viskar, ta vad som tillhör dig av livets rätt!!!!!!!!!, Ingen fjättrar barnets själ, den flyger likt en fjäril över glömskans ängar. Skugghänder håller dig fast, de drar dig in mot den svarta tryggheten mot alldagligheten och tystnaden.

Bredvid dig står ett litet barn, det tittar ut över gröna ängar och vilda floder, vyer som begränsas blott där himmel möter hav. Barnet längtar ditt, och så gör du…. Skugghänderna de rör ej barnets kropp det viker bort, förintas av dess blick, Du tar barnets hand och stiger ut, men ryggsäcken den ligger kvar.
Skugghänderna de var skuld och barnet var ditt inre guld, rädds nu ej något mer i dalen där, ty händer rör dig inte här……