Hans hand ligger på det blanka sätet och väntar på mig.

Taxin kör för fort igenom kurvan samtidigt som det börjar regna.
Han vänder sig aldrig om för att se på mig.
Jag slutar aldrig titta på hans hand.
Aldrig har den varit så öppen, aldrig emot mig.

Det är en alldeles för tidig morgon, fylld utav känslan att allting är för sent.

Jag tror mig känna doften ifrån regnet som nu har nått asfalten.

Bredvid mig på det svarta skinn sätet ligger allt och väntar på mig.
Allt jag önskat, tappat och förlorat.
Hans smala fingrar letar efter min hand.
Regnet tvekar.

Jag tar hans hand, jag släpper den.
Likt regnet är jag rädd att falla.