Jag kommer inte ihåg när jag slappnade av sist. Hindrade knuten i magen att bli till en bomb. Under stjärnorna vill jag ligga, som ett täcke över marken. Göra en ängel i snön. Huden fryser till is och mitt blod bildar mönster längs käkbenen. Det krävs ansträngningar att le. Tungan krampar och hjärtat under skinnet det pickar och pockar och vill ut. Det vill också se världen men vet inte att det bara blir mosat. Utan flytväst sjunker man. Och hjärtat slår ilsket när jag försöker hålla det på plats. Jag kommer inte ihåg när jag slappnade av sist. Och jag vill ligga där, under himlen full med stjärnor. Avslappnad.