Fyller min bägare
med fruktrik tillit.
Smaken av ord
fyller vart hörn.

Kanten krönt av tårar.

Där...
bland vindar och stråk
på botten,
ligger saknaden
tydlig.
Det där odrickbara,
det ögat ser, små spår,
förnimmelser.

Fyller ånyo bägaren,
tillåter inte smaken
att bära.
Väntar...

Fingrar, kramar om.

Något är odrickbart,
hindret,
som försommarfrukt omoget,
smakrikt,
syrligt i väntan.

Men aldrig
slutar jag
fylla bägaren,

se genom tårar,

botten...