Det finns blommor som vissnat fast det är vår
Blad så bruna, stjälken blöder, djupa köttsår

Bulldozerhjulen rullat över deras späda kroppar
Skönhet har blivit stulen, inga mer knoppar

Vanmaktens grin deras ansikten förvrängt
Värmen i deras hjärta till andra de stängt

Klandrar alla utanför för deras blödande sav
Flyter som ett offer i smärtans djävulska hav

De ville bara ha roligt och fly från smärta och sorg
Men ack så lurade de vart, det ingick ju i livets korg

Försakar bearbetning, egen utveckling och brister
Bättre beskylla andra och vara offer fast i klister

Borde, måste, så skall man vara, din energi börja sina
Andras beteendemönster som du avskytt är nu dina

Tjuv som tar från andra, och smiter från snut
Ja sådan är du när du säger: - Men hur ser du ut!

Kniv i ryggen och pekfingrar är inte vad jag behöver
Pek-pinna åt andra, jag förstår är det som dig söver

Piller, vin och annat som trycker ner
Sopar under mattan, men orkar du mer?

Du nu önskar att du inte hade läst denna
Men det bästa vore om du vågade känna

Sätt dig på en stubbe i skogens lugn och börja grina
Hjärtats sorg och alla känslorna är nämligen dina

Ingen doktor du kan lämna över det smärtfyllda arbetet
För ansvaret är ditt och det är mycket som är genomsletet

Antar du utmaningen eller blundar du än en gång
Ja då hittar jag en melodi och sjunger den som en sång

Låt öronen växa och lyssna på ditt hjärta
Jag lovar att det då kommer sluta smärta

Ditt val är enkelt, levande död och sen begravning i jord… eller hör
Klockorna ringa, livets fest nu börjat, har du bokat bord?