Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livgiven vy

 

 

Ljus.

Gnistrande
som spiran
i mina drömmars slott,
sänker du din närvaro till ro
framför mig.

I mitt rum
klär du av smaken
mer än naken.

I skenet
av varandra, mest du,
viker tankar av,
ut, över,
in i hålrum
där jag följer
din trevande gång
över mörklagt golv.

Jag vill ta på dig,
uppleva,
låta, tillåta
att drömmar växer.


Aldrig anade jag
att du idag
skulle komma åter,

en strimma ljus,

vandra vidare
mot mig,
slutligen
röra mig,

och lika lugnt
som du kom,
lämna rummet

 

där värmen

 

lever på minnet.

 

 

 

 

 




Fri vers av Leif Furstedt
Läst 394 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-02-14 22:46



Bookmark and Share


    sunnanvind
Vackert varmt...minnesljuvt!
2009-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Leif Furstedt
Leif Furstedt