Din skönhet äger ytan
du vilar din trygghet på,
väggen du lutar dig mot,
ser på.

Dina ögon lever i luften
den de andas, kämpar i,
om...  att bara bli.

I din smakrikedom, grace
du driver osäkerheten på flykt i en oas,
ur var själ, sopas krossat glas

Du serverar utan krav,
bjuder tillgång till ett hav
alla njuter av.

Men dina ögon
gör mer,
döljer sig bakom tankar, ser, ler,
osäkerhetens slöja, trevande ber.

Där står du vilsen lutad mot ytan,
inramad, betraktad.
Du är skönheten i dunklet, aktad.

Men...
De höjer blicken i takt med dig,
flyger vackert häver sig
de rör sig illa på en annan stig

Men...
ser knappast att målet för din önskan
över horisonten, mot fönstret bankar...

Bara tankar...

i tristessen...