Jag är fängslad inom mig själv
nu när smärtan tagit över mitt liv
Jag kollar ner på min arm och jag ler
anser att jag varit duktig, gjort någonting bra

Mitt korthus har rasat
Jag bad er inte att kastrera min själ
Jesus får inte komma näramare

Jag ser blint dina tårar
men kan inte visa medlidande
med cigaretten mellan fingrarna sitter jag arrogant
och är samtidigt säker på att det är min sista minut som inleder


När jag skrek på hjälp, då fick jag ingen
När jag försökte ta mitt liv
då var det bara en normal "tonårsgrej"
Nu, när jag vilken sekund som helst lastar in handuken åt döden
Då sitter ni blinda och vägrar att inse

Va det så att jag var erat sista hopp?`
Och att även jag har svikit er nu
Hur kan ni sitta och säga att jag är stark?
När jag måste skada mig själv för att överleva
om jag ens vill det

Hur mycket jag än ber, så verkar det inte hjälpa som förr
Som om även Jesus gett upp hoppet om mig

Jag kan inte leva som er
inte gå som er
eller klä mig som er
jag är unik
men även de unika måste dö någon dag