Sluter mina ögon
öppnar min låga
faller in in i din närhet, det nära in i en gemensam andning

Och den bär oss iväg bär in
och är slingrande, låter de längtande vila

I det pulserande, det som växer
där vi är och leder oss ut
in på vår egen nakenhet

Där i det sjungande rummet
vaknar vinden, öppnar upp dörrar

Vi faller in, in i vår egen nyfikenhet
följer med en ström
i vågens översköljande, den i evighet så rullande

Den så i enighet så vilande
den i det sjungande
med våra hemligaste drömmar i sin famn