Dagarna vandrar
Men sekunderna återstår
Ni ser inte för ni är blinda
Ni hör inte, men inte för att ni är döva
Vi ignorerar bara varandras röster

Jag knäcker skiva efter skiva
men ändå är det samma skiva
Jag vill glittra
Få er att bländas av mitt sken
Ni må skratta nu
Men jag kan få er att gråta floder
Kanske är jag för god för att hämnas?!
En dag spricker fasaden
En dag sitter vi i samma sits
Förvirrade och jävligt ensamma

Ska vi då ta varandras händer,
eller ska vi låta våra själar
vandra ensamma föralltid?

Låta en vänskap gå i spillror,
för ett bråk 15 år sedan?
Kommer vi kunna förlåta?

Well I´m not sorry for what I´ve sad and done to you