Mitt hjärta stilla dina slag,
sen andra hjärtan slutits till!
Men - kan jag ej bli älskad, jag
dock älska vill.

Mitt liv har gula lövens färg,
förödd var blom mig kärlek bar;
den mask, som fräter trädets märg,
är ensam kvar.

Vulkanen lik på öde strand
är elden jag inom mig bär,
ej tänds en fackla vid dess rand -
den dödsbål är.

Hopp, fruktan, mödans glada lott,
stark kärlek - allt är mitt ej mer,
jag släpar på en kedja blott,
som plåga ger.
...........................................
(översättning Sigrid Lidströmer)