Jag skriver det här för jag vill att folk ska förstå hur sanningen för många unga egentligen ser ut! Smärta, ångest och hat. Jag har själv levt i det här, och jag vet att det är många andra som fortfarande lever kvar i det.
De flesta vuxna väljer att blunda för det för det är en otroligt hård sanning. Men någon måste öppna ögonen och förstå vad som händer i vårt samhälle. Alla väljer att agera ut det olika, vissa använder narkotika andra skär sönder sin kropp och vissa slår sönder fönster, hus och vandaliserar. Människor runt omkring dem stämplar dessa ungdomar och väljer sedan att ta avstånd. Men ingen vill röra frågan varför.

Jag tror att alla någon gång känt smärta, ångest och hat. Men det är inte alla som fastnar i det. De flesta har människor runt omkring sig som hjälper dem igenom allt. Men de som har oturen att inte ha det då?
De som har någon bredvid sig som stöttar och hjälper behöver kanske inte falla lika djupt in i ett destruktivt beteende. Många av dem som till exempel använder narkotika inser inte själva att de har ett problem. De kanske inte upptäcker detta förrän de är vuxna och då kan det vara för sent.
Jag är snart fjorton år, och har levt i mörker och smärta i mer än tre år. Jag har sett och upplevt saker man inte ska göra som barn. Men jag har varit tvungen att agera ut det på något sätt, jag gjorde det för att överleva. Hade det funnits någon där för mig och kunnat se vad jag höll på med så kanske det aldrig hade behövt gå så långt. Men nu vet dom, dom såg men det tog tid. Och just nu kämpar jag för mitt liv för att kunna bli hel igen. För jag vet att jag kan lyckas, det är inte lätt, men det kan gå.

Jag vänder mig först och främst till tonårsföräldrar, var mer uppmärksamma på vad din tonåring gör och mår. Har ungdomen ifråga fallit för långt ner i ett missbruk eller destruktivt beteende så måste du som förälder/vuxen söka professionell hjälp.
Jag fick mycket hjälp av Maria Ungdom i Stockholm som är specialiserade på missbruksproblem. Och så hjälpte Barn- och ungdomspsykiatrin mig. Men de som håller på att göra mig hel, det är behandlingshemmet jag bor på nu.
Jag vet att det finns hjälp, ta den… för den finns.