Jag kastade min lilla flintafrisbee rakt mot ditt huvud i eftermiddags igen, hoppsan. Du blödde ymnigt, var inte meningen alls. Sedan tror jag att jag tog en mejsel och borrade in i ditt medvetande, bit för bit. Jag tyckte det var roligt att dra i dina trådar och ganglier, sen kanske i och för sig det gjorde att du blev litegrann förlamad i vissa utvalda delar. Nu sitter du här framför mig och ingen vill ta hand om dig längre då du har blivit en kuf. Samhället älskade din efterblivenhet så länge du inte droppade in på deras fikamöte oanmäld och släppte en oförglömlig loska rakt ned i deras kaffe. Fast jag ber om ursäkt att du blev marginaliserad på grund av min tortyr. Jag hade ingen annan avsikt än att ha lite casual fun ihop med dig, nu blev det som det blev. Nu är du alltså handikappad från halsen och uppåt samt psykiskt labil. Så jag ger mig nu, skall sluta upp bums. Släpper dig lös på gatan imorgon så får du ta vid där jag slutade.

[to be continued...]