\"Hur vet man när man är kär?\"
Frågan ilade igenom hela min kropp.
Jag förstod direkt vart han ville komma.

Handfallen och hjälplös kom tårarna.
Vad kunde jag göra?
När ytterdörren stängdes blev det så tyst.
Vilket svin han egentligen var.

Aldrig mer ska jag öppna min själ,
för om inte han visade kärlek, ja... hur gör man det då?
Säg mig Gud, det finns väl en poäng?
Eller har jag fått den om bakfoten också?

Känner mig så dum och utnyttjad att jag spyr,
trots att felet inte finns hos mig.
Jag är bara jag, och jag hoppas det räcker en vacker dag.
Säg mig, hur kan den största bukett av rosor sjunga så
falskt?

Om jag kunde, om jag kunde, ja... då hade jag skruvat
tillbaka tiden, tänk om...

Aldrig mer ska jag blotta mig så, inte förrrän jag står vid altaret då prästen frågar.... \"Tager du..\"