Jag färdas
på stormiga vatten
en vind sliter tag
i mitt hår
så ensam jag är
mitt i natten
av ljuset syns inte
ett spår

Jag önskar
jag vore en fågel
med vingar
som svävar mot skyn
sen kanske där högt
ovan molnen
det klarnar
för min inre syn

Men vinden
den piskar och viner
den river där djupt
i mitt bröst
var är alla strålar
som skiner
som förr kunde vara
till tröst

I mörkret jag famlar
och söker
jag vill finna
öppningen ut
kanhända när stormen
bedarrat
att allt blir precis
som förut