Min farbror super
det vet alla
det är vanligare
att se honom alkoholpåverkad
än nykter

Vi bor grannar
han är ständig gäst
i vårt hem
mina föräldrar hjälper honom
med pengar till mat
sen han supit upp
hela lönen
han får rena kläder
och mycket kärlek

Från det att jag
fyllt tio år
och många år framåt
tycker han om
att ta på mig
en smekning på armen
ett litet nyp i baken

Han säger att jag
är söt som socker
och att han gillar
mina ljusa, långa flätor
När jag passerat
fjorton års ålder
förändras blickarna
och kommentarerna
blir grövre

Plötsligt börjar
det bli obehagligt
att vistas i närheten av honom
ett obehag jag känt
i flera år
men inte kunnat sätta
fingret på
men nu känner jag
- han klär av mig
med blicken

Han uttalar ofta mitt namn
på ett sätt
som ger mig rysningar
orden förändrar karaktär
och det händer
att han lyckas röra vid mig
på ett sätt
som äcklar mig

Alla säger
att han egentligen är så snäll
- om det inte vore
för alkoholen,
jag tycker inte att han
är det minsta snäll!
Jag gör allt
för att inte bli ensam
med honom
ja, för att han överhuvudtaget
inte ska få syn på mig

Vågar inget berätta
för mamma och pappa
för tänk om de blir
arga på mig!
det är ju synd om min farbror
som innerst inne
har ett hjärta av guld...

På kvällarna ligger
jag vaken
gråter ofta
funderar över vem det
egentligen är fel på
mina fastrar och min farbror
eller...
kanske mig?