ett år av tystnad är vad jag fått genomlida
ett år när jag tvingats lära mig att leva utan dig
ett år utan egentlig mening
bara tid
och smärta

alla minnen av dig
mig
oss
som bara svider i mitt inre
dom har jag fått lära mig att hantera
att vi var världens närmaste
trots att hela Sverige skillde oss åt
det har jag bara tvingats komma över

jag tvingats föreställa mig dig som en fantasifigur
för otrolig för att vara sann?
det har tagit många månader för mig
att hitta ett sätt inte tänka på dig varenda minut
och våran själsfrändemagi
du var min bästa vän i två och ett halvt år

men nu
när allt det där känns så otroligt långt borta
och du känns mer som fantasi än verklig
kan jag ibland undra
om allt bara var en dröm

och du om någon borde veta bättre än att bara dyka upp sådär igen
du trasar sönder allting som jag har byggt upp under det här året
det är inte bara respekt löst
det är sjukt respektlöst av dig
jag borde kanske bli arg
men jag kan inte hjälpa att jag blir sjukt glad
jag kommer kunna leva i flera dagar bara på
vetskapen att du fortfarande tänker på mig
och att vi båda längtar
saknar
fortfarande

jag har absolut inte glömt
och förlåta mig själv kommer jag aldrig kunna göra
men jag hittade ett sätt att hantera tomheten
hur ska jag kunna gå vidare nu?
när du plötsligt finns i mitt liv
igen?

there is no one in the world who could replace you...