Ingen vågar skriva ordet “Nej”
På väggen
I barnens bröst innan de somnar
På kvinnornas längtande läppar,
och mormors rädsla om barnbarnen för vargen
Ingen, utom vi.

Ingen skriver, "Nej"
I de tomma bleka ögonen
På byggnaderna som raserats ner på gatorna
I solen som förläget stulit en glimt av
hårflätorna som kapats av stridsvagnarna
Ingen, utom vi.

Ingen säger "Nej"
till grymhet och orättvisa
Till tyranni och falsk demokrati
Till falskhet och bedrägeri
Till politiska spel och hyckleri
Ingen, utom vi.

Vi säger nej
men det måste skrivas i vårt blod

*******
Elverket har blåst ut sitt ljus för att somna
Och vattenpumpens hals har torkat ut
Sjukhuset kunde inte hjälpa
de blodiga lakanen,
från att hängas på patienternas sängar.

Spegel.. varför vägrar du spricka?
Vid anblicken av ansiktet
som förbereder sin bild inför kameran,
innan den krossas av militärens fordon.

Spegel... varför sprack du inte?
Jag vill ju inte se två sidor av lögnen,
en fläckad dikt i lägrets sörja
åskådarens blod
som träffas av bestens kulor,
då de inte lyckas fly massakern

******

Vårt vatten
liknar inte barnatårar – fullt ut
Blommor
släpper inte sin doft
till främlingar – fullt ut

*******
Du sov inte,
sömnen for iväg i bombplanens kölvatten
Så även ditt tak av tenn.
Dina barn får inte leka.
Faderlösa kämpar de med sten mot gevär..!
Dina döttrar
drömmer inte om prinsar på vita hästar
De drömmer om frihet,
och människovärde.
Dina söner är amputerade
eller fängslade.
Berövade värdighet, föredmjukade
Trots allt
offrar du stolt det sista du har.
För vem vill leva
under tyrannens krav.?