Jag fattar inte varför du måste hålla på hela jävla tiden?! Jag har ställt upp på dig i hela mitt liv med allt möjligt och jag har stått på din sida i vått och torrt. Men så fort jag säger nej en enda gång till dig så blir du helt galen. Ställer man inte upp på det du vill så är man allt möjligt i dina ögon. Man har inte gjort si, eller inte gjort så. Sen kvittar det vad sanningen är egentligen. Du slänger ur dig en jävla massa skit hur som helst, sen skit samma hur du är eller lever ditt liv. Du är helt jävla sjuk!! Du tror att du är bättre än mig, du tror att jag inte vet eller kan lika mycket som du, du har gjort såå mycket mer än mig i livet osv. Men du behöver inte uppfostra mig längre, du kan inte komma in och säga hur jag ska leva mitt liv. Du kan ju inte ens ordna upp ditt eget liv som är mera som ett fängelse. Sen kommer du krypandes till mig när du inte klarar av allt därhemma. Jag har alltid ställt upp på dig men vad fan får jag för det?! När jag en enda gång säger nej för att jag inte orkar, inte vill eller har annat för mig så är jag världens största skit och allt möjligt. För fan, ta reda på vad du håller på med. En vacker dag får du nog stå där ensam om du fortsätter såhär. Du börjar likna mamma mer och mer för var dag som går, och du tycker inte heller om hennes beteende... Skärp dig för fan!!!