Lilja slår upp ögonen. Tittar sig omkring. Solen skiner rätt in i ansiktet på henne. Hon blinkar frenetiskt av ljuset. När hon upptäcker den sovande mannen bredvid henne i sängen suckar hon tungt.

"Inte nu igen" tänker hon.

Hon drar långsamt undan täcket och smyger ut ur sängen. Hon upptäcker att hon har trosorna på sig och undrar för sig själv när hon hade tagit på sig dem. Hon börjar samla ihop sina kläder som låg lite utspridda här och var i sovrummet. Hon smög ut ur rummet och in i badrummet. Kissade och drog på sig kläderna - en svart bh och en röd tajt klänning som räckte strax över knäna. Kanske hade hon varit ett lätt offer kvällen innan pga hennes klädval? Det fick hon fundera vidare på senare. Hon tittade sig i spegeln över handfatet - sminket satt lite här och var och håret var i oreda. Satte igång vattenkranen men hade bara en liten stråle så att hon inte väckte mannen därute. Tog bort det värsta av sminket runt ögonen och drog handen genom håret så att det skulle ligga någorlunda bra. Nu kunde hon kanske gå ut utan att få massa blickar på sig.

Hon smög ut från badrummet och kollade in i sovrummet för att kolla så att mannen fortsatte sova. Kunde bli väldigt svårt att komma därifrån annars ifall han hade vaknat. Det ville hon inte riskera. Hon ville bara hem. I hallen drog hon åt sig jackan och klev i skorna. Gick ut i korridoren utanför och stängde tyst dörren bakom sig. Nu kunde hon andas ut ordentligt.

Hon tog turen förbi ett café för att komma igång. Det var ännu tidig förmiddag så det var inte så mycket folk ute på vägarna. Det var bara skönt tyckte hon. Då kunde hon fortsätta vara osynlig ett tag till. Hon tog en stor svart kaffe och en macka. Satte sig i ett hörn i cafét så att hon kunde få vara för sig själv med sina tankar. I tystnad drack hon långsamt upp sin kaffe och åt upp sin macka, tittade ut genom fönstret på de få personer som gick utanför. Hur kunde det alltid gå såhär så fort hon går ut och dansar? Kanske dricker hon lite för mycket? Kanske är hon lite för glad? Varje lördag och söndag morgon sker samma sak, hon vaknar upp bredvid någon okänd man. Allting annat i hennes liv verkar ju vara okej, varför strular detta? Även samma tankar uppstår dagen efter.

Hon blir färdig och börjar gå hemåt. Sakta på tomma gator. En ny vecka är snart här. Nya tag och förhoppningsvis en lösning på detta skrämmande mönster. Hur kan det komma sig att hon lever på detta sättet? En dag ska hon ta tag i det. Bara inte idag. Hon har nog med skit i huvudet just nu. Nu vill hon bara komma hem...