Hjärtat slits ur kroppen
Tårarna sprutar
Trasigheten krafsar inuti mitt bröst
Försöker mota bort den ännu en gång
Men snart är den där igen och krafsar

Trasigheten äter upp mig inifrån
Tydligen har den bosatt sig hos mig
Jag kommer aldrig bli av med den

Ensamheten står på kö efter
Bara för att ta upp trasighetens arbete
När deras arbete är slut finns bara tomheten
Det ekar därinne
Finns ingenting kvar

Jag lägger mig ner och stirrar framför mig
Jag ser, fast ändå inte
Jag hör, fast det är tyst
Ligger där och väntar på att livet ska komma tillbaka
Att alla hål och tystnader ska fyllas igen

Låta kroppen suga i sig av livet som flyger omkring
Låta lungorna fyllas på luft
Så att kroppen kan börja fungera igen
Låta livet komma tillbaka
Och ta upp kampen mot trasigheten,
ensamheten,
tomheten
Ännu en gång...