det går inte att tvinga sig själv
att börja må bra

inte heller att tvinga sig
att sluta må dåligt

men det går att inse

att bortanför förtvivlans
djupaste dal
finns det en bäck

och
om jag tar mig över den så kommer jag till

en äng

och om jag hittar en stig där
så kommer jag till en skog

där kan jag följa fåglarna vidare
till en slänt

som jag bara behöver hoppa över
för att nå fram till en kulle
som tar mig nog högt upp

för att kunna få lite utsikt igen.