över taken singlar järnspån
fräser mot ytan
innan de sjunker djupt
värmer som rader av vetesolar
sommaren förpackad
i gyllene kartonger

ligger med magen ner
hon lyckades beröra dig
men du lät henne rinna bort
ett vattenfall av gult och rött
som att äta bigarråer
spotta kärnorna långt ut i vattnet

så där kaxig som ett felsytt gosedjur
feghet och mod
låter som en gammal saga
med drakar och eld
ryggar blott för vinden
hukar innan slagen kommer

låter mina händer smeka din ådra
där blodet forsar fort
vilar ögonen mot din hud
flätade fingrar upplöses

var gör det ont någonstans
var finns de där förbannade gudarna
torkar aldrig oceanerna ut
är det här doften
som ska följa dig till graven
hoppas den bara följer med ut i trapphuset

men det är alltid bättre att vara rädd

bland benbrott och ljudslamsor
fyller jag en kartong med böcker

för en kort sekund
kunde jag kasta mig utför ett berg
mot en avlägsen verklighet

har det någon betydelse
om jag löser denna ekvation nu