Frågan om att finnas har alltid funnits där
Men nu känns det som att svaret bara blir värre och värre
Jag vet, det låter deprimerande
Men det är väl bara mitt sätt att se på det
Jag är övertygad om att för att man ska må bra
Behöver man saker att se fram emot
Ljusglimtar i vardagen
Eller kanske bara att mackan som jag precis råkade knuffa ner från bordet
Kanske för en gångs skull inte hamnar med smöret nedåt
Sådana saker räcker
Att Murphys lag inte alltid stämmer
Att det skulle gå att bevisa Murphys lag vore det ultimata

Nu har jag tappat ämnet igen
Kanske för att se vart den tråden ledde
Kanske för att försöka hitta dagens ljuspunkt
Så man orkar se fram emot morgondagens
Jag tittar ner på mackan
Smöret nedåt
Det blir en fläck på mattan
Skit också!



Jag tittar på klockan
Den är kvart i fem
Och som någon sagt innan
Dagens november inträdde precis
Kvarten innan något nytt kan börja
”dagens eko kvart i fem” är det enda som börjar då
Och hur mycket positivt har dem att säga om världen omkring oss
Jag menar
Hur dåligt är det inte för vårt psyke
Att under den mest deprimerande kvarten på hela dagen
Få veta hur dåligt världen mår just nu
Få detaljerad information om krig och hemska sjukdomar
Så den dagen man tar sig förbi kvart i fem ekot på p1
En grå novemberdag så klarar man allt
Och det är det jag ser fram emot