Folk går med lättare steg
kanske en aning långsammare än vanligt
Men lite mer njutningsfullt (har rädslan försvunnit?)

Jackor är lite mer uppknäppta
och vantarna har lämnats hemma liksom mössan
(eller glömde vi kanske bara dem?)

Kanske är vi aningen lyckligare
när glasskärvorna glittrar i takt med våra ögon
(ljuger själens spegel?)
För lyckliga var vi väl aldrig egentligen,
bara glada att bli omtyckta

För ensamheten biter sig fast
och sprider kyla i våra pinsamt svenska hjärtan
trots vårens värme
(nej, rädslan har inte försvunnit)

Jag skrattade en gång
och sa att jag verkligen menade det
Men förlåt,
mina gläjetårar var inte så fyllda av glädje

Jag vet att ni alla har ljugit om er lycka
Egentligen vill alla vara lika
varma våren

(men så stora är inte våra förkrympta, svenska hjärtan)


(förlåt för min hjärtlöshet)