Stilla vindar sveper förbi
vågar vi låta oss själva förbli
mitt i den njutning som livet skänker
vi våndas av rädsla för allt vi tänker
-tänk om vinden blåser för hårt
tänk om det enkla plötsligt blir svårt?
Hoppas vi klarar oss även då
att Herren låter vårt vackra bestå
att blomman som sakta vissnar och dör
växer igen, fager och skör
Ja, detta är bräckligt som sig bör
det finns mycket i världen som förstör
Men om vi vill kan vi stanna här
allt vi uthärdar, allt vi bär
Älskande kroppar i månens sken
som somnar tillsammans när natten blir sen
kan än slumra på gamla dar
om hoppet och tron, stannar kvar