Nu är det ljust,

Vad mörkt det blev...

Strimman av gemytlighet,
täcket, vitt mot grönt, utbytt,
byts mot lätta lakan
och ett naket torg som växer sig stort.

Tryggheten rinner bort längs diket.
Avskalat växer sig stort,
större,
formlöst,
i ett blått oändligt varande, kisar mot solen.

Vad mörkt allt blev...

Solglasögon
finner plats,

men kylan finns kvar
trotts att humlor

flyger