Denna kväll,
delade vi många ord.

En lina som bar dem,
en lur som till slut lades i vila.

Jag hör ett klick
ett ljud så metalliskt.

Jag stannar upp,
känner hur det lilla ljudet följer mig.

Når mig, när jag tagit ett par steg
det talar till mig.

Du min vän, väntade en stund
med att lägga på luren.

Var det ytterligare ett ord
du ville säga till mig?

Ett ord som inte nådde fram
för linan var bruten?

Eller räckte inte orden
till det du ville säga?

Men inget ord
sade så mycket
som det lilla klicket
när det nådde fram till mig.