Jag vaknade idag i hans famn som för mig känns så rätt som för han inget alls. Jag vaknade halvvaket kysstes vi det var mysigt. Träffade min flicka över en kopp te en lunch och en te till hon är underbar min flicka vi väntar på att hon ska bli singel för så blir det vi två. Jag dumpade lite av min smärta på henne hon bar den fint. Ensam gick jag genom korridorer i mina slitna jeans såg honom inte gjorde ont ändå gör ont ut i fingrarna när jag gör det när vi möts. Satt på bordet sydde på min klänning med orden i öronen tömdes lokalerna på folk sen var jag ensam på riktigt. Vad jag än gjorde tänkte jag på han på honom. Ensam åkte jag buss hem somnade till en gång men annars bara koma aktigt. Träffade en annan han idag var tvungen att skydda mig så vi bröt han är kär det är jag med men i någon annan så nu pratar vi inte längre med varann. Nu hatar jag mig själv. Nu pratar jag inte med mig längre nej nu pratar jag inte längre med varann.