helan och halvan
du läste mina tankar och jag dina
tvillingar fast inte samma blod
vi var två humorlösa små flickor
som inte visste annat än att vi skulle hålla ihop
föralltid


det var inte igår
jag hörde ditt skratt jämna ut sig med mitt
och det var inte igår
jag kände din närvaro som jag skulle besegrat mount everest bara för att alltid kunna känna den
nej.. det var verkligen inte igår..


förut gick vi alltid till mötes
om jag tar ett steg tar du två
och vi fortsätter åt varsitt håll
vi behövde inte använda ord
vi tillägnade oss mest åt telepati
men nu känns det som om vi pratar två olika språk


i 180 du gör vad du vill
och du kommer väl kanske aldrig sakna
kanske sakna, men aldrig mig


jag ser en bok full av minnen
fiskmåsar som väckte oss innan tuppen
och våra ärt-pyramider vi staplade utanför fönstret
jag ser allt framför mig
allt
vi var som gjorda för varandra
du var pusselbiten som gjorde mig hel
jag växte till längden
men du växte alltid ikapp

men innan jag visste ordet av det,
hade du hunnit vuxit ifrån mig.