En lättsam dikt om en svår olycka. Jag skrev den efter att jag gjort en olycksutredning av fartyget Karen Danielssens kollision med Stora Bält-bron. Orsakerna är de samma, men de går på grund i dikten istället. Den blev lite mer tidlös på det sättet.
Två faror till sjöss
Kaptenen, glad i hågen
styr skutan genom sund
när stäven klyver vågen
och dyningen är rund
det livet är det bästa
det vet de allra flesta
som nånsin vart till sjöss
Vid horisonten sjunker
vår sol så sakta ner
kaptenen står och sjunger
och över havet ser
han skutan navigerar
kontroller han regerar
så ska det va till sjöss
Och utkiken är borta
han vilar i sin hytt
de är ju mannar korta
och manskapet just bytt
vad kan väl då gå illa
när havet är så stilla?
så tänker man till sjöss
Så kommer överstyret
helt lulligt till sin vakt
så börjar äventyret
som ska ske denna natt
han är så trött och sliten
och älskar också spriten
så kan det va till sjöss
Kaptenen lämnar över
till styrman som är trött
ty även han behöver
till kojs och sova sött
och styrman börjar supa
på bryggan tills han stupa
så kan det gå till sjöss
Kort senare på natten
uti vårt lilla sund
han somnar till vid ratten
och skutan går på grund
så tänk på alkoholen
och fatigue på båten
för tryggheten till sjöss