när jaget låg i lumpen
för ungefär hundra år sedan
så var bland det första man lärde sig
att det var moderata tider man levde i

alla befäl röstade på högerfalangen och
att det inte kunde bli tal om att
maska eller sjukskriva sig 'i onödan'
för då skulle efterräkningarna
inte låta vänta på sig och

därför kändes det
så mycket mera märkligt
att militärens kända kadaverdisciplin bröts
så som med ett brak av sergeantens
(alternativt löjtnantens)
hårda röst brakade fram ett
'vänster, vänster, vänster, höger, vänster'...

som ville han poängtera att det iallafall
inte var alla som höll sig för goda
för att frammana vissa sympatier hos de meniga...

...vi marscherade så gott vi kunde i denna takt
väl vetande att det inte bara taktfast
skulle föregås av vänster fots framsteg
för att sedan följas slaviskt av höger fot
utan här odlades tankar och känslor om revolution
i högerns höga näste