Narkosen släpper
så småningom
vi ser små fjärilar
utan
skyddsnät
brännas
mot
den stekande
solen

Det doftar död
på
asfalten
och inga läckra
ben i högklackat
åmar sig
på
just den
platsen

Det här
är
inget
skämt

Snutarna
är
redan döda
utan att dom ens
dragit
vapen
och löven
vittnar
om
svarta
moln

Inga glädjegroggar
på
våra
bord

Men kanske
ett glas
rött med tårstänk
för
min
våldtagna
syster

Sakta glider
rättvisan
ut från land

In stiger
ondskan
med
ett vargagrin