En trappa ned
sitter demonen röd och stark
och välkomnar mina bröst
han skriker med djävuls röst
att jag aldrig ska finna tröst
igen
jag vinglar i poesin
provar spänningen mellan ord
sätter ihop meningar
igen
igen och igen
i huvudet

en trappa ned
sitter demonen kvar
och väntar spänt
att jag skall trampa snett
igen
jag springer på
livrädd att fastna
livrädd att glömma bort
igen

poesin skriker åt min inre röst
finn tröst
kvinna
omfamna det röda fenomenet
och skrik till dem som inte hör
vad du skriker
igen

en trappa ned faller regnet
tystnaden växer
och jag har vinglat klart