Jag talar stora ord.
vackra
kunniga
välbeklädda
Jag talar dem alla.
De beskriver och förskönar. De är osanna, det är allt jag egentligen vet.
Varje gång jag formulerar, uttrycker och replikerar så ljuger jag. En blek och äcklig lögn.

Förstår ni nu? Inte? Jag är falsk. Hör ni det? Falsk! Falsk!

Ett stort ord handikappar själen, den man vill förklara och samtidigt nå. Något som är sant – på riktigt sant – behövs inte sminkas, kläs upp eller förfinas. Det är sant och det räcker gott och väl.

fan fitta helvete djävlar kuk röv arsle hata ondska ljuga slå våldta aggressiv elak

fula ord, men nog är de sanna.

kärlek närhet naken utlösning orgasm knulla ömhet älska åtrå bröst röra smeka

som sagt – sanna.

Så låt er inte luras, ni som talar fult, för ni talar sant. Själv måste jag i skrivandets stund hindra mig från att använda stora ord (inte nyttja, utan använda stora ord).
Språket har skadat mig djupt, handikappat mig. Men ni är hela. Jag är falsk.