Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När man förstår att man inte längre har någon plats i den andres liv


I vägen



Ursäkta om jag avbryter dig i ditt liv
måste bara få sitta en stund...
(känna en liten vila).

Det är inte meningen att störa
men mina ben hade inte klarat mycket mer...
(dom vill inte sluta skaka).

Förlåt att jag tränger mig på,
vill bara känna att du ser mig...
(om bara för en liten stund
innan min blick helt suddas ut).

Jag ber om ursäkt...
(att jag lever)
(att jag andas den luft...
som du kanske behöver för dig själv)
Om du vill, kan jag gå...

Ska bara samla mig...




Fri vers av Kristin Nilsson
Läst 214 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-05-06 16:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kristin Nilsson
Kristin Nilsson