Jag minns
när jag stod där
under hatthyllan
med tårarna rinnande
Inte heller denna gång
fick jag följa med
du och två av mina småsyskon
var återigen på väg
men allt var så hemligt
jag fick aldrig veta
vart ni åkte
eller vad ni gjorde
Det vände sig i magen
jag ville, ville, ville
sitta i motorcykelns sidovagn
och hoppades
in i det sista
att du skulle ångra ditt nej
att du skulle säga
att du ville ha mig med
Istället skrattade du
åt mina tårar
" stora flickor på nio år
är väl inga lipsillar heller! "
men när ni hade åkt
växte ångestklumpen
sig allt större
och jag grät
tills ingen gråt fanns kvar
för DEN stunden…