Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Natt

Skuggan svepte mig ömt in i ett landskap bortom de dömande blickarna och hånfulla orden. Jag styrde tveksamt stegen mot hörnet längst bort i den rökfyllda och pulserande lokalen. Sick-sackade mig fram bland de runda klibbiga borden, pressade mig fram genom havet av de minst tio år äldre skrattande männen och kvinnorna i dess sällskap. När jag kom fram till det tunga vinröda sammetsdraperiet som avskärmade VIP rummets gäster från resten av världen tog jag ett djupt andetag och rättade till den nyinköpta djupblå blåsan. Den satt perfekt. Inget kunde längre gå fel. Med ett bestämt ryck drog jag bort skynket.

Mina klackar bar mig över rummet och placerade mig bredvid den solbrända kostymklädda spanjoren i den mörkbruna slitna lädersoffan. Han vände inte ens blicken mot mig - la bara sin solvarma välbyggda arm runt mig och smekte mig med fingertopparna genom håret.

Natten var ung.




Fri vers av septemberregn
Läst 238 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-05-08 21:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

septemberregn
septemberregn