NattSkuggan svepte mig ömt in i ett landskap bortom de dömande blickarna och hånfulla orden. Jag styrde tveksamt stegen mot hörnet längst bort i den rökfyllda och pulserande lokalen. Sick-sackade mig fram bland de runda klibbiga borden, pressade mig fram genom havet av de minst tio år äldre skrattande männen och kvinnorna i dess sällskap. När jag kom fram till det tunga vinröda sammetsdraperiet som avskärmade VIP rummets gäster från resten av världen tog jag ett djupt andetag och rättade till den nyinköpta djupblå blåsan. Den satt perfekt. Inget kunde längre gå fel. Med ett bestämt ryck drog jag bort skynket.
Fri vers
av
septemberregn
Läst 238 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2009-05-08 21:05 |
Nästa text
Föregående septemberregn
Senast publicerade
Stängd med öppna armar Natt en liten fråga... oh yeah vakna s Prinsessan med stjärten saknad jag hatar honom Se alla |