Det var en kall och grå dag i november,
när jag kom hem från skolan var mamma där,
hon sa att du hade fått cancer.

Tårar föll ner på min kind,
ville bara till dig,
men jag vågade inte,
ville inte se dig sjuk.

Månaderna gick och du blev bättre,
men en dag satt mamma vid köksbordet när jag kom hem,
jag förstod att du blivit sjuk igen,
åkte till dig,
det var hemskt,
orkade inte se dig,
men jag mådde bättre efter,
du var så stolt över mig,
önskade mig lycka till innan skolavslutningen,
allt var bra då,
trodde jag.

Jag kunde inte vara lyckligare,
men sedan fick jag det samtalet som ingen vill få,
du hade dött,
samma dag som jag gått ut skolan.

Begravningen var så fin,
alla var så ledsna,
din favoritsång var med,
precis som du ville.
Men jag saknades, Förlåt!

Kommer aldrig att glömma dig!