Rök som går upp, genom luften.
Når sitt mål och sätter sig bestämt i taket och blir till droppar.

Ord som skrivs, bildar meningar.
Mot sitt slut och självklart sätts punkten

Ett liv som levs
levs aldrig mera

Inte längre än de fåtal år som givits oss,
en tomhet väntandes vid punkten, taket.

Jag tror inte på droppar. Jag tror på taket och dess hårdhet.

Dödliga äro vi,
LURA INTE DIG SJÄLV! LURA INTE ANDRA!
LÖGNER GER HOPP. DET HAR VI INTE GJORT OSS FÖRTJÄNTA AV!

Inget annat tillstånd än den rök,
livets ånger, begär och hat
gjort oss till.

Kärlek skall slösas, på alla
även dig själv.

Glöm inte det

Hat skall spenderas, på alla
även dig själv.

Glöm aldrig det.

Droppar må vara vackra, men vatten skänker liv och släcker törst.
Människor, gör ingetdera. Varför skulle vi vara lika värdiga?

Men stig du människa, gör det.
Jag unnar dig illusionen, för jag vill dig väl.

Att förvärvas av tanken på väntande droppar är ljuvlig, det kan jag förstå.
Kanske ser vi varann, när vi närmar oss taket.

Och när punkten sätts,
då människa,
då ska jag le mot dig.