Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

denna skrev jag under vårens rus...




Formationer att begrunda


Det var under en cykeltur i motvind
då blåsten sköljde mina ögon
och ropade i mina öron att cykla med,
istället för mot, som allt la sig i ett vakuum.
Det var då alla mina intryck och möten ägde rum.

Jag visste i samma stund att alla de,
ovanför molnen, log åt mig och min yra.
De lät mina sinnen öppna sig för mig
och lade allt inuti njutningsfullt.

Intill bondens åker i dikesrenarna
plöjde maskrosor i gula vyer.  
Jakttornen låg nedfällda i dikena,
djuren hade fått en tidsfrist.

Jag såg en rovfågel speja över fältet,
några tranor spatserande på åkern
och jag mötte hästar som gnäggade åt
min egendomliga ridhäst.
Jag mötte en bil som nästan prejade mig av vägen.
En bildrulle som lagt sig utanför lugnet. 

Cykeln parkerade jag mot trädstammmen,
skogen låg nära mig nu, lutade sig över mig
och grep tag i mitt hår.
Jag insåg att jag var tvungen och böja mig
om jag inte skulle bli fångad av furornas styrka.

Inkommen en bit in i skogen, la sig mina ögon på
en stor stenformation, rund och utan vassa kanter.
Då jag närmade mig stenen fick den plötsligt liv i form
av en stor vildsvinsgalt. Jag tror inte att jag
överdriver hans storlek i jämförelse med en
liten ponny.

Båda blev vi lika förskräckta, han uppväckt ur sin sömn,
jag ur min ensamhet
Grymtande for han iväg och lämnade mig kvar med en
stark känsla av litenhet.

Jag rundade en myrstack, passerade en riskoja och tog
mig över krönet, till mer lättillgängliga marker.
Där stod en stuga i ensamt majestät, som i ide inväntande
ett uppvaknande då frihetstörstande stadsbor
skulle återvända med nytt syre för stugans väggar. 

Jag fortsatte ner till vår insjö. Under mina steg
gungade marken, ännu indränkt av vårens smälta.
Jag spejade ut över sjön och önskade mig namnen
på de vingseglande arter som speglande sig i mina ögon.
Vinden tog i ordentligt nu, sjungande i öronen sin vårvals.

Då jag stod där, helt inne i mitt jag, men ändå vilande
mot naturen, kände jag ett sådant lugn, som då pulsen slår
på halvfart och huden smeks mjukt.

Jag vände och gick tillbaka i samma spår, enbart för att
få uppleva allt om igen.

Min sömn låg djup och avslappnad påföljande natt... 




Övriga genrer av Rosen VIP
Läst 273 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-08-21 12:39



Bookmark and Share


  Miss Mod
Ett vackert grepp, ovan molnen!
2010-09-02

  Anna*
Helt underbar text som involverar alla sinnen och tar oss med på en skön vandring i naturen med en del överraskningar =0)
2010-08-21

  anits VIP
En mycket vackert och målande
berättelse, mycket trevligt att läsa
2010-08-21

  Anya VIP
Gillar strofen:
Jag visste i samma stund att alla de,
ovanför molnen, log åt mig och min yra.
De lät mina sinnen öppna sig för mig
och lade allt inuti njutningsfullt.

Din text ger hopp, samt glädje åt allt det vackra där ute.
2010-08-21
  > Nästa text
< Föregående

Rosen
Rosen VIP