så vill jag nu, min kära


kan du för mig förklara

sveket av sinnet

det min själ ej må uppenbara

det förlorade minnet.


en vårens afton i April

en kvinnas nacke få smeka

två själars utbrott en gång till

hur kan du mig detta neka.


sköna, lättjan kommer över mig så förbannat

kroppars löften

hjärtats något annat

vad jag vill av dig är att få minnas den kraften.


ett sug starkare än en människa

jag fastnar i draget

bortom det sceniska

den kärleken, det hatet.


berusningen ej av sådan värld

att jag kan den uppnå

känslorna går genom likt svallande härd

så här kommer slutet så vitt jag förstår.


men vet, väna, att aldrig blir du glömd

mitt sinne söker fler stunder

att härden vägrar bli dömd

och att kroppen alltid vill gå fler ronder.