Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi två

Kylan den biter
så hårt min kind
Sliter i håret
gör nordanvind

Frusen och kall
men hjärtat så hett
Brinner för dig
min vän nummer ett

Tittar ser stjärnor
på himmel så svart
Saknar och längtar
jag gör denna natt

Bör jag ge upp
min väntan på dig
Finns någon mening
Du svara mig

Snö börjar falla
Och tårar också
Fryser och skakar
Så jag börjar gå

Sakta jag vandrar
I månljusets sken
Då hör jag rösten
Så mjuk och len

Hej vännen
Går du ensam så här
Varför så sorgsen
Säg vad det är

Tårarna torkar
Och oron som fanns
Den är nu borta
Långt borta nånstans

Öppnar din famn
Och in dit jag går
Tillsammans så varma
nu bättre jag mår

Du böjer dig sakta
Och kysser min ömt
Att kvällen är kylig
Vi båda har glömt




Fri vers av Therés
Läst 445 gånger
Publicerad 2005-09-21 21:31



Bookmark and Share


  stella
Missade allt när jag läste den första gången men nu fick du mej att gråta...Du beskriver hur stark kärleken är i form av en saga eller barnvisa. Dina rim skymmer inte alls! Vuxenvariant av Mors lilla Olle.
2005-09-21
  > Nästa text
< Föregående

Therés
Therés

Mina favoriter
Klockan
Kom alla troll!