Nu är jag förbannad

Fick ett telefonsamtal från en individ
som uppenbarligen var full i fan
hade väl tagit sig några stänkare
för många på sin väg genom livet.

Han ville absolut tala med Johan
men eftersom jag är singel
så kunde jag inte efterkomma
hans begäran och bad honom lägga på.

Men tror du han löd min uppmaning
så omedelbara bums? Nä, du gissar rätt.
Han fortsatte att snacka på om Johan och då
lade jag till slut på luren själv.

Efter bara några minuter ringde det igen och det
var samma en som absolut vill ha ett snack
med Johan varpå jag åter förklarade
att någon Johan har jag mig veterligen

aldrig känt och även om jag hade gjort
det hade han mycket litet i min lägenhet att göra.
Jag lade förstås på luren igen och så där höll det på.
Han som ringde gjorde det från en plats

där det hördes att det var fest och jag
inbillar mig att det var annat än bara cider i glasen.
Till slut när han åter igen ringde upp
så snackade vi ett slag iallafall

han om att få prata med Johan och jag lika envist
om att ingen Jonan någonsin släppts
över min tröskel och att även om han så
varit kungen själv skulle jag inte släppa den djävulen

över bron. Jag menar, Karl den fjortonde Johan
har iallafall varit död ett tag nu och om han kom
skulle det i så fall vara i form av ett spöke och
sådana har jag aldrig haft mye till övers för.

Jag sade till knäppskallen i andra änden
att nu lägger jag luren bredvid telefonen och går in
i ett annat rum. Då hörde jag hur han
förbannade mig och den dag jag föddes och det

var det sista jag hörde ifrån honom.
Eftersom min lur inte var pålagd förrän först
ett par tre timmar senare så föreställde jag mig
hur taxametern tickade på i andra änden.