Så dansar hon
i dimman
med blomsterkrans
i håret
på lätta, nakna fötter
på en daggvåt
sommaräng

hon blundar
när hon sjunger
om vackra
gryningsdrömmar
hon smeker mandolinen
och varenda liten
sträng

en vacker sång
som ljuder
över nejderna
så stilla
en önskan om
en kärlek
som aldrig ska
ta slut

i vindars sus
hon dansar
likt en älva från
en saga
med morgondimmors
mjukhet
som ett balsam kring
sin själ

i sången och
musiken
ger hon utlopp för sin
längtan
men när hon lyfter
blicken
så har hoppet
sinat ut

så seglar hon på
bädden
av sorgens svarta
tårar
och stiger upp mot
himlen
i ett ångestfyllt
farväl