Du har säkert glömt det nu.
Det var ju inte viktigt egentligen.

Men jag kommer ihåg det ändå.

Du sa att du var ”lite inne i dig själv”.
Det lät så fint.

Mycket finare än att du skulle vara lite ”borta”.
Som jag brukar uttrycka det när jag inte är riktigt där.



Det är väl ganska elakt egentligen.
Men den där stunden gjorde mig glad.

Trots att du verkade ledsen.

Jag tyckte om att få prata med dig.

En och en.


Jag ska också börja säga det.

Att jag är

Lite inne i mig själv.