Jag har inget ansvar för att kärleken
mellan mig och den andra
skall avlöpa väl

trasslar det så vet jag med gott samvete
att ingenting av det som händer
eller kanske inte ens händer
skulle på något minsta vis vara mitt fel.
Det är alltid min älskades fel
att det hela gick snett.

Ansvarsfrihet är någonting bra
det är någonting underbart, det är
bara inte beviljat den man älskar
det är bara något som beviljas mig själv.

Jag är en sådan där människa som alltid vet
att om skulden är någons så är den iallafall inte min.
Om någon har farit illa så är det alltid jag och
den som har gjort någon illa
är alltid den jag nyligen älskade och höll högt
och satte som på piedestal.

Att alltid kunna ha någon att skylla allt elände på
känns himla skönt. För jag gjorde verkligen allting
som jag skulle och jag ville att allting
skulle flyta på och bli bra.

Jag gjorde allting rätt, helt enkelt.
Att det ändå blev fel rår jag inte för.
Felet ligger någon annan stans.
Jag är en oskyldig människa
som alltid tycks dras till fel människor.

Om det är någon det är fel på så inte är det då jag.
Att jag dras till människor som verkar charmiga och
trevliga är något jag inte rår för.
Det beror på att de manipulerar mig att gilla dem
och sedan när saker och ting händer som inte borde
hända så är det någon som krossar mitt hjärta och
det kan ju bara inte vara mitt fel.

Jag skall inte behöva skylla mig själv för någonting alls.
Jag blev förd bakom ljuset under falska förespeglingar
och jag var själv öppen och arlig på alla de vis och
det har jag fått lida för, gång på gång.

Jag blir utnyttjad bara för att jag längtar så
efter kärleken och när den verkar att komma i min väg
så hoppar jag ju på det tåget, för jag blir kär och då
borde man ju kunna begära av livet att det ska fungera
fast det inte fungerat någon längre tid förut.

Jämt blir jag utnyttjad av människor som säger att jag
är en sådan fin och älskvärd person, de säger att jag
är snäll och just, söt och vacker och har en sådan fin själ.

Jag tycker att ingen ska utnyttja mig, jag vill ju bara
bli älskad så den och den borde älska mig.
Den jag älskar borde inte få krossa mitt hjärta.
Men mitt hjärta krossas och det är den där personen
som jag älskade så som krossar det.

Det är verkligen inte mitt fel.
Jag kan inte se hur det skulle kunna vara det.
Varför beter sig andra så dar emot mig?
Jag gör verkligen bara mitt bästa och så krossar de
mitt hjärta gång på gång.

Det är verkligen vidrigt att en annan människa
kan göra så mot mig som bara vill andra väl.